Pity.

Varför är jag så jäkla deppig? Jag blir så arg på mig sälv. Jag ÄR ju lyckligast i världen.
Här är vi på målinjen att starta våran egna lilla familj, med världens bästa kille och i världens(i min värld) mysigaste hus dessutom.
Vad gör jag? Istället för att vara förväntansfull, ta vara på dagarna och tycka att det är spännande att h*n vilken minut som helst kommer ut och förgyller våra dagar(i resten av våra liv) går jag runt och bölar för att h*n aldrig kommer, och tycker det är såååå hiiiimlaa joooobbigt att vänta.
Herregud, whats up med girigheten?

Jag har badat, och håller på att tvätta en maskin.
Sen ska här hängas och strykas babykläder(cant get enough), kolla igenom BB-väskan en SISTA gång.
Sen åker jag nog ut till Mandis kille och pallar äpplen, och slänger ihop en äppelpaj.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0